Philadelphia, Wilmington och Washington

 

Några bra nattbilder fick jag i varje fall, ja åså naturligtvis en bild på sjukhuset. Jag tog en taxi till sjukhuset och trots att jag nu har varit i här i lite drygt en månad så har jag svårt för det här med dricks. Ibland fungerar det riktigt bra och ibland blir det bara så fel och ibland bara kul. Så blev det idag med min taxiresa till sjukhuset, den kostade ungefär 10 USD och med 15% dricks på det borde det bli $1,5, men jag klämde i med $2. Det vara bara det att jag missade att skriva det på rätt rad eller hur det nu var och chauffören tog det som att jag menade att slutsumman skulle bli $22....som det kan bli, han tyckte att jag var mycket generös, inte undra på det. :D

Under resan mellan hotellet och sjukhuset hade jag frågat hur mycket det skulle kosta att resa med taxi till Wilmington som är min nästa anhalt. Jo det skulle kosta ungefär $60 och han erbjöd sig att köra mig dig, bra tyckte jag för han var trevlig och verkade pålitlig, så jag fick hans telefonnummer, bara att ringa när det var tid för avresa, himla bra och praktiskt.

 

Efter mitt besök på sjukhuset så ringde jag honom och vi åket iväg, väl framme i Wilmington så betalade jag men den här gången så blev det ingen dricks, vilket jag hade talat om för honom innan vi åkte och det var ok. Han tjänade ändå på det hela med dricksen i slutändan.

 

 

 

 

Jag hämtade ut min hyrbil vid järnvägsstationen och begav mig till hotellet och sedan hade jag tänkt mig en trevlig tur i staden och de delar som har med Sverige att göra, bland annat Old Swede's church. Jodå, jag hittade dit, inga problem, jag har ju min bästa vän med mig som nästan alltid leder mig rätt... men jag kände mig inte bekväm i området, det kändes ruffigt och osäkert på något sätt och som att jag var på helt fel plats. Området är mest befolkat av afro-amerikaner och nu lånar jag min dotters uttryck från vårt besök i Harlem, New York, jag kände mig som en glödlampa. Därför drog jag mig ganska snabbt därifrån och det är faktiskt både första och enda gången som jag har känt mig som att jag är på fel plats och uttittad.

 

Strax intill mitt hotell fanns en shopping mall/center och jag begav mig dit för att titta lite. Inte sjutton kunde jag ana att det var sååå gigantiskt stort. Jag parkerade min bil kollade av var jag ställde den och noterade att det var ett stort C vid ingången. Strosade runt en timme eller så innan jag kände att nu var det nog tid att bege mig tillbaka till hotellet. Döm om min förvåning när jag kommer ut och finner en Cheescake factory utanför, det fanns det inte när jag gick in, det är då ett som är säkert. In igen, tittade runt och hittade utgången, trodde jag ja, gick ner för rader av bilar men hittade inte min bil. Konstigt, det var ju där jag kom in, det är ju ett stort C utanför entrén. In igen, såg nog ganska så förvirrad ut för en tjej stannade och undrade om jag behövde hjälp. Jag förklarade min belägenhet och hon sa att det har hänt henne också och det är bara att ringa "security". Men envis som jag är så gör jag ett nytt försök, men jag inser att det är nog bäst att ringa på hjälp. De kommer och vi kör runt en stund, killen säger att "well our memory isn't always as good as we belive it is"...tack för den du, tänker jag. Hur som helst det tar inte så lång stund innan vi hittar bilen när det ger sig till känna med både tutningar och blinkningar...på andra sidan huset...med ytterligare ett stort C vid ingången....

Senare googlar jag den mallen och där finns mer än 6000 parkeringsplatser.....

 

Dagen därpå gjorde jag mitt klinikbesök, sedan har jag drabbats av en smärtande axel, så efter sjukhusbesöket ringde jag till en kiropraktor och undrade om de kunde ta mig som en akutpatient ganska så omgående, en kiropraktor som jag hittade via google. Tack och lov kunde de det, efter det besöket kände jag i varje fall ingen smärta och jag körde ner till Washington.

 

 

 

 

Eftersom jag har besökt Washington tidigare så behöver jag inte ta de där måste sakerna som Capitol, Vita huset osv. Däremot har jag ett måste besök, för det är ju här på svenska ambassaden jag äntligen ska bli med mitt riktiga pass, men himmel så knöligt det var att komma ner på rätt gata. Ambassaden ligger fantastiskt vackert utmed Potomacfloden som jag tog en promenad längs med efter att jag hade avhämtat mitt pass. Sedan begav jag mig upp till Georgetown, som ligger alldeles i närheten, en mycket trevlig stadsdel av Washington. Här hittade jag en restaurang där jag åt en helt underbar hummer, bara så underbart gott. Inte var det dyrt heller, knappt $20, förvisso drack jag bara vatten, tyvärr, hade varit super med ett kallt glas vitt vin.

Nästa dag är det lördag och jag har ett besök på sjukhuset inbokat, av någon anledning hamnar jag in mot staden och det är bilköer, jag blir lite orolig, då jag inser att jag kommer att komma försent till sjukhuset, ringer och meddelar min belägenhet. Hittar en annan väg som går rakt igenom staden och anländer till sjukhuset efter 1 timmer och 45 minuters bilresa och 1 timmer försent, en resa som inte skulle ha tagit mer än 30 minuter.

Mitt besök avlöper trots detta mycket bra och alla är nöjda efter att vi har haft några diskussioner om rengöringen av larmenheten.

På tillbaka vägen stannar jag i Chinatown som visar sig vara ganska litet men trevligt innan jag åker tillbaka till hotellet. Jag somnar som en stock efter en ganska så intensiv dag.

 

AdmirorGallery 4.5.0, author/s Vasiljevski & Kekeljevic.